Hur lätt är det att vara seriös?
Precis som rubriken lyder så sitter jag och funderar på hur jag ska lyckas vara mer seriös med min ridning för att helt enkelt bli bättre fortare. När jag tittar på min förutsättningar, eller dom förutsättningar jag har skapat mig så kan jag se att dom inte direkt är optimala. Funderingarna väcktes egenligen i förmiddags när jag red, eller snarare försökte rida Sunlight på ridbanan. Det var en riktigt grå och blåsig alla helgona idag, så även i förmiddags. För att måla scenen lite tydligare kan jag säga att vår ridbana ligger med ena långsidan och ena kortsidan mot en liten ravin. Det är alltid mörkt nere i ravinen och längs långsidan är det dessutom en hage där nere.
Så tänk er ett dressyrpass på en häst med lite nerv i, det blåser ute, det är halvdant väder och hästarna nere i ravinen är lite uppspelta och drar en galopprepa lite då och då nedanför oss. Dessutom är det lite träd i sluttningen ner, så ibland ser man inte hästarna där nere direkt. Ni kankse kan gissa, men det var inte helt enket att få Sunlight att spänna av och mjukna i kroppen idag. Efter en stund bestämde jag mig för att det var bättre att rida bort till fältet och låta honom galoppera lite, för jag skulle i alla fall aldrig uppnå det jag ville uppnå med dagens pass. Men något surmulen efter ridpasset funderade jag på att det ju faktiskt är jag själv som väljer mina förutsättningar. Jag har valt att ha hästarna i ett stall utan ridhus och jag har dessutom på det valt att ha ridhuskort i ett ridhus som jag måste transportera till, fast det finns två som jag troligen skulle kunna rida till. Jag har såklart gjort de här valen av massa orsaker. Jag trivs bra i mitt stall och hästarna har otroligt stora, fina hagar där de får gå ute hela dagarna. Det finns massor av härliga människor där som jag inte skulle vilja flytta ifrån. Men jag kan inte riktigt få till träningen vintertid med den här setupen. Men jag tror att ridhuskortet är den enklaste åtgärden. När mitt går ut vid nyår ska jag verkligen överväga att byta, även om det blir lite dyrare eftersom jag tänkte tävla kvar för min klubb.
Jag tror att jag behöver förenkla min vardag så mycket som möjligt för att kunna vara så seriös som möjligt med min ridning, för det är det jag tycker är riktigt roligt. Jag älskar att träna och utvecklas och det är det som hela tiden driver min glädje och passion för ridningen. Att man sen får umgås med världens häftigaste och vackraste djur varje dag har ju förstås också sin del i min kärlek till min hobby, en rejält stor del.
