Patrik Kittel - en liten hyllning till attityd och en bra podd
Jag har hittat en ny podd, tack vare Elfstrands.se, nämnligen Risdsportpodden. Jag har letat lite efter hästpoddar men inte hittat något intressant innan. Kanske någon som har ytterligare något tips?
Jag avnjöt ett avsnitt med Patrik Kittel på väg till och hem från träningen. Och avnjöt är verkligen rätt ord, jag blev väldigt glad och inspirerad av podden som till stor del handlade om Patriks inställning till dressyrsporten, publiken och hästarna.
Han pratade med vad jag upplever som genuin passion för sporten. Han pratade om att han vill att publiken ska bli mer involverad för att entusiasmera för sporten och för att ge publiken möjlighet till lärande medan de tittar på en tävling. Jag tycker att detta är otroligt intressant eftersom det för mig är ett sätt att lära mig och inspireras av att titta på duktiga ryttare på tävling. Jag gillar verkligen när man kan se bedömningssiffrorna live under ritten (jag föredrar dock när det bara är publiken som kan se den då jag tror att det kan vara väldigt distraherade som ryttare) eftersom man då får möjlighet att matcha sin egen bedömning med domarnas. Jag tror att det kan utveckla en mycket djupare förståelse för dressyren och för hur rörelserna ska utföras.
Han pratade också om att han ser ryttare som artister, att det är viktigt att ge publiken valuta för sina pengar precis som det är viktigt att få bra resultat. Jag såg ju Patrik tävla i Falsterbo och jag slogs då av hans glada sätt, hans "publikfriande" i väldigt positiv mening. Han vinkade åt publiken, gjorde tummen upp efter ritter och log stort. För mig förmedlar det ett väldigt proffsigt intryck och det blir roligare att sitta på läktaren. Man känner sig mer involverad helt enkelt och inspirationen ökar ytterligare lite. Det ger också känslan att "avståndet" till de här ryttarna är mindre, det blir mer personer och mer lättillgängliga, vilket jag tror främjar sporten i helhet.
Till sist pratade han om hästarna. Om hur alla är olika, alla är individer och man måste anpassa sin ridning och sitt uppträdande till viss del efter de olika hästarna. Jag håller med till 100%, jag tror inte att det finns en mall som passar alla. Jag har förvisso bara haft tre hästar hittills i mitt liv, men alla tre har varit otroligt olika. Contessa, min ponny som hängde med otroligt länge, var stentuff och lite av en enstöring. Med henne behövde man välja sin fighter och aldrig backa ner. Belöning för henne vara att få vara ifred. Sunlight är otroligt mjuk och lite nervös av sig, så med honom behöver jag vara mycket mjukare. Och för honom är det belöning att få mjuka ord och klappar, att bli älskad helt enkelt. Contessa gillade inte gos. Batman sedan är något mitt emellan, han är tuff i psyket men väldigt social. Ja, jag är helt övertygad att man måste anpassa sitt sätt till individen, i alla fall om man vill få fram det bästa i var och en av dem.
