Det magiska ordet - ridkänsla
Ibland känns just ordet ridkänsla verkligen som något magiskt för mig, något skimrande och vackert, men ibland tyvärr också svåruppnåligt och lite mystiskt. För mig är det just den där känslan som ofta avgör om ett pass känns bra eller inte, lite oavsett vad de som tittar på tycker. Kändes det rätt? Var hästen verkligen där jag ville ha den, aktiv men väntandes på signaler, på riktigt "mellan hjälperna"?
Idag var tyvärr inte en sån dag, det vita schabraket hjälpte oss inte :( Sunlight kändes som att han var tillbaka lite där han var i början på förra veckan, lite för stel och lite för ouppmärksam för att vi skulle uppnå just den där känslan som jag strävar efter, längtar efter.
Men vi håller oss i alla fall till planen och idag gjorde vi bärighetsövningar i galopp och ett par rörelser ur programmen. Det blev övningen nedan med galoppöppna, eller idag mer bogen in pga stelhet och att vi helt enkelt brast lite i formen och inte riktigt fick ihop det som jag hade velat, uppridning mitt över banan med ett enkelt byte vid stjärnan (alltså avsaktning från galopp till skritt, 3-5 skrittsteg och sedan fattning av ny galopp) och därmed byte av varv, samma övning på den halvan av ridbanan.
Det blir verkligen tydligt när hästen inte riktigt har bärigheten och inte riktigt är mellan hjälperna när man saktar av från galopp till skritt på en såhär relativt kort linje och hästen liksom tippar lite framåt, nedåt. Avslöjad!
Vi körde 10 omgångar av övningen och sedan bröt vi för att göra lite annat. Tyvärr kom vi inte riktigt fram till den fina känslan idag. Men kanske att dagens pass ändå har lagt grunden för morgondagen. Ofta är ju inte heller sämre pass bortkastade utan kan ge något till nästa dag.
