Blod, svett och tårar, fast mest bara svett egentligen

Förra veckan hände det som inte får hända. Våra hästar smet när jag skulle ta in dem på kvällen. Lillen lyckades på någon sätt hamna utanför hagen och innan jag hann stänga/agera så smet Diane som jag precis kopplat lös och Amie hänge på hack i häl. Men exakt hur förloppet var är fortfarande suddigt för mig. En svettig och skräckslagen joggingtur i grannskapet senare så fick vi tack och lov tag på dem och med hjälp av våra fantastiska grannar fick vi hem dem igen och i tryggt förvar. Den dagen var den första dagen vi inte hade dubbla staket utanför hagarna eftersom det grävs för fullt för vår ridbana och vi vart tvungna att ta ner det yttre staketet. Men det får mig ju att tänka. Hela natten efter sov jag extremt orolig, tacksam över att inget hände men med tankarna malande på hur man ska se till att det aldrig någonsin händer igen. 

Vi har i alla fall kommer fram till att det ska gå att tappa en häst på väg till eller från vilken hage som helst på gården utan att den kan komma sig ut från gården. Vi har redan en uppfångstzon mot motorvägen men kommer att sätta fler staket för att stänga till så att vi kan känna oss trygga i hanteringen av våra hästar på gården. 

Igår kväll var vi ute och mätte ut hörnen för ridbanan, något som var betydligt trixigare än vad jag hade tänkt mig. Att ta ut en rät vinkel på så stora ytor hade vi definitivt behövt någon form av laserinstrument för. Inte blev det enklare för att vi har några hundra ton sand i stora högar mitt på den blivande ridbanan heller! Vi satsade i stället på att lägga orimligt mycket tid på uppgiften! Tur var så har vi i alla fall inhandlat ett 50 m långt måttband, så det räckte ju nästan :) efter första försöket får jag erkänna att "bortre" kortsidan hade lååångt ifrån räta vinklar i hörnen. 

Imorgon kommer ännu lite mer grus som bidrag till våra sanddyner på baksidan. För nu kommer det bli nästan två veckors semesterpaus innan ridbanebygget tar fart igen. 

Vi återkommer :) 

(null)


Allmänt